L'amour ne meurt jamais
Tillbaka till verkligheten...ja vill icke!
London va så jäkla...London. Vart ska man börja liksom? För det första, när man tar tåget in till London så tror man ju nästan att allt är på skämt. Alla hus och får och grejer känns som ironi nästan haha, typ som...morden i midsommer. Och asså musikalen, jag dör! Jag var ju liiite nerös att den skulle försöra Phantom of the opera lite...om det nu är möjligt, men nej nej, den va så jävla bra! Asså jag skulle kunna gifta mig med han som spelade fantomen, ja han va så bra så ja visste inte vart ja skulle ta vägen haha. Sen så tänkte jag ju att ja ska INTE handla så mycket Love never dies grejer...men ja de gick ju inte så bra^^
Primark, vad ska man säga om de likcom, de e ju så attans billigt! Jag kom hem med 7 solglasögon varav typ 1 par går att använda haha dom är så jäkla fula! "Åh va fula....dom tar jag!"...så lät det typ hela tiden ifrån mig. Men vafan man får ju passa på, man blir ju inte direkt rånad!
Och så kör dom ju på fel sida...och sitter på fel sida i bilen, de ser ju så otroligt stört ut haha! Ja...Niklas höll på att bli överkörd och Therese gick mot rött hela tiden^^. Sen blev det ju fredag den 13e också så då va vi lite försiktigare...eller?
Ja....jag skulle kunna skriva typ 7000 ord men de ska ja minsan inte. För nu måste jag plugga för vår absoluta deadline, imorrn!! Asså panik!
Adjö! Eller good bye som man säger i London;)
Det är bäst om man går...mot rött